Martinaahacker

Nu har en månad gått och hittills har det varit många blandade känslor. Allt är fortfarande väldigt nytt och det är fortfarande svårt att inse att jag inte kommer hem på ett tag. När jag åkte visste jag att det skulle bli tufft, men inte så här tufft. Detta har lätt varit den jobbigaste månaden i mitt liv, utan tvekan! Tanken på att bara veta att du inte kan sätta dig i bilen och köra hem är bara den frustrerande många gånger. Att komma till ett nytt hem, ny miljö, ny mat, nya människor, nytt land, ny säng, nya vänner, nya vanor är heller inte vidare lätt. Du lär dig att uppskatta allt hemma så jäkla mycket. Jag saknar att bara kunna ringa hem och fråga vad det blir för mat, så jag kan avgöra om jag vill äta hemma eller inte. Inte direkt att jag kan göra så här. Jag saknar den där jäkla vägen från stationen till antons hus som jag hatar att gå, men bara för att jag är här saknar jag den och skulle kunna gå den 100 ggr om. Saknar middagar tillsammans med vänner, hyra film med keso o andy, världens bästa familj.

Hur som helst har jag redan nu lärt mig så sjukt mycket och jag vet att jag kommer ha nytta av det här. Allt finns kvar hemma!!. Jag är starkare än vad jag tror.

Nu ska jag bannimej kämpa vidare!!
GODNATT